Sambon har idag börjat nytt jobb. Det är alltid lika spännande då man går från något bekant och tryggt till något helt nytt och osäkert. Man är alltid lika förvirrad under de första dagarna, så mycket nya intryck och information man borde lära sig på kort tid. Måste säga att jag tycker det är skönt att jag inte är i hans skor just nu. :)
Stackars liten har varit ganska nervös här nu de senaste dagarna, och inte minst för skolningen som ordnas i Sverige. Mest nervös är han väl för resan, men det kommer ju nog att gå bra, det vet jag. Lite nervös måste man ju alltid vara. :)
Efter denna vecka kommer han att vara hemma varje dag, vilket kommer att vara väldigt skönt! Hittills har han varit "veckoslutspappa" (hatar det ordet), eftersom han jobbat på annan ort, och det varit för lång väg att pendla. Snart kan vi börja vara en familj på riktigt.
//BB
Hade du frågat mig för 1år sedan hur jag tror mitt liv såg ut idag, hade jag nog gissat på singel, ensam, desperat och förvirrad.
Verkligheten är att jag har barn (en dotter på 4 månader), Sambo, 2 katter, och snart även husägare. Haha, vem skulle ha trott det? Var själv helt bombsäker på att jag skulle förbli gammelpiga; en surkärring som bor ensam i en etta i ett gammalt höghus och som ropar från balkongen fula haranger till grannarna i huset. En sån ni vet, som helt enkelt inte har något liv och som är bitter och inåtvänd och som sysselsätter sig med att dela ut spydiska kommentarer runt omkring sig.
Ja, det var ju en evig tur att detta inte var mitt öde. För hur kunde man någonsin mer bli en sådan surkärring efter att ha fött ett underbart barn? Redan det i sig gör ju att man smälter inombords. Och att ha blivit lyckligt lottad och fått en härlig Man gör ju saken inte värre. ;)
Några krusiduller på en massa papper ännu och så `vips` är vi husägare. Kunde inte bli bättre.
