Vem skulle ha trott det?

Hade du frågat mig för 1år sedan hur jag tror mitt liv såg ut idag, hade jag nog gissat på singel, ensam, desperat och förvirrad.
Verkligheten är att jag har barn (en dotter på 4 månader), Sambo, 2 katter, och snart även husägare. Haha, vem skulle ha trott det? Var själv helt bombsäker på att jag skulle förbli gammelpiga; en surkärring som bor ensam i en etta i ett gammalt höghus och som ropar från balkongen fula haranger till grannarna i huset. En sån ni vet, som helt enkelt inte har något liv och som är bitter och inåtvänd och som sysselsätter sig med att dela ut spydiska kommentarer runt omkring sig.
Ja, det var ju en evig tur att detta inte var mitt öde. För hur kunde man någonsin mer bli en sådan surkärring efter att ha fött ett underbart barn? Redan det i sig gör ju att man smälter inombords. Och att ha blivit lyckligt lottad och fått en härlig Man gör ju saken inte värre. ;)
Några krusiduller på en massa papper ännu och så `vips` är vi husägare. Kunde inte bli bättre.